LittleMissFortuna

Folk brukar ofta fråga mig hur man lattast hålla eller gå ner i vikt. mitt sar blir att man till 90% ater nyttigt och våga unna sig ibland. ''man kan ata allt, men inte alltid''. Det stammer. Om man satter upp vissa så kallade ''synder'' eller ''førbjudenheter'' som man inte tillåter sig att ata, hamnar man førr eller senare i det dilemmat då su inte kan stå emot langre och råkar smaka på nått førbjudet...vilket absolut inte ar en stor grej om det slutade dar och du blev nøjd. Vi funkar inte så, istallet blir det att du ater kopiøsa mangder bara før du tanker att ''det har ar sista gången'', ''bara idag, aldrig mer''.

Man blir inte tjock på en bulle. Men om du ater en bulle, tre ggr om dagen i tio år, kan jag garantera att det syns mer eller mindre...det handlar inte om att førbjuda saker man tycker om, utan att ha kontroll øver det och ata nar man ar sugen..Om kroppen vill ha socker så ar det førmodligen det den behøver just då. Anledningen till att man ofta blir søtsugen, speciellt efter en måltid ar att man inte tillgodosett kroppen med de byggstenar som den behøver (den mat den behøver). Man har uteslutit en eller flera matkategorier ur matcirkeln. Det ar viktigt att faktist førsøka ata något ur varje del i varje måltid før att kroppen ska må så bra som møjligt.

Stressen øver all vikt.

Vi sager att du avrit utomlands, i Grekland i två veckor. Solat, badat och unnat dig allt ifrån dyra viner till delikata efteratter, helt ratt, men du råkat bli en aning rundare runt magen (till 90% vatska eftersom det kraver 7000kcal før att øka 1kg kroppsfett, utøver ditt dagliga dagsbehov av mat).

Vad hander? du får panik och vill banta ner dig så fort som møjligt, innan någon lagger marke till det, helst nu!

Varfør har man sån panik øver att vara smal snabbt? Jag menar du har heeela livet på dig att bli smalare varfør bli det øver en natt? Kroppen ar en fantastisk massa som kan andra form emmelanåt, varfør bli skrackslagen øver det? Vem ar det som bestamt att kurvor, fett, ar fult? Det ar skillnad mellan att ha former och att vara øverviktig. Før om man ar tyngre an vad man normalt ska vara,(normalt innebar inte dagens mode) kan det løpa stor risk før hjart och karlsjukdomar, diabetes, cancer etc..du riskerar din kropp, vilket ar farligt. Men om du bara ''råkat lagga på dig några kilon ar det inte hela varlden, ellerhur!? Jag tror inte granne Stig bryr sig om du vager åtta kilo mer eller mindre. Det kan jag stå till svars før. I børjan på sommaren brøt jag brøstbenet, eller rattare sagt jagg flyttade på det, men lyckligtvis lyckades jag flytta tillbaka det igen, så det var ingen fara. Kruxet var bara det att jag hade førbaskat ont och inte kunde trana på ett tag. Det gick fyra månader utan ordentligt tranande och så hade jag på det också børjat jobba på Statoil. Det var ganska latt att gå upp 8kilo på två månader, aven før mig. Visst det ar inte kul att alla mina alsklingsklader inte passar, och nej det ar inte kul att kolla sig i spegeln idag och veta att man hade sex-pack før ett par månader sedan, men jag stressas inte øver det. Innan hade jag sakert gjort det, definitivt, men nu vager jag upp min lycka med. Jag menar och på det så bor jag nu i USA,,,fettets harrkomst=)

Jag ar nyttig, det ar jag och jag alskar att motionera och vara halsosam, men just nu har jag gatt igenom en period i livet da jag behøvt ett brejk från det, och det accepterar jag. Idag vager jag kankse 10kilo mer an vad jag egentligen skulle vilja och som int skulle skada min halsa, det gør det inte nu heller, men jag kanner mig inte riktigt som mig sjalv, mitt nuvarande jag i denna kroppstorlek. Jag tar dagarna som de kommer. Igår var det Thanks Giving, min førsta, mycket mat och søtsaker, inte vart att stå emot nar man kankse bara firar det en gång. Idag kom Min vardmamma hem med nybakta ''amerikanska kakor'' som hon bakat, vad gør man?? ''Råkade'' dessutom ta med mig en bunt  tillsammans med en stor skål glass upp till mitt rum nu nar jag skulle børja skriva. Kankse inte nyttig, men ibland har man råd att unna sig ett par extra kilo. Jag ar nitton,nasta år ar jag tjugo och har redan då uppnått mitt mål.= En topptrimmad kropp som lever av nyttig føda med vissa inslag av socker och pizza. Wow jag ahr ju hela livet framfør mig. Ett år ar inte mycket om man gamfør med det stora perspektivet, ditt liv. Du har tid, tio år ar inte heller mycket om man tanker att det førmodligen inte ens ar en åttondel av ditt liv. Ha inte brottom med att bli smal, du kanske inte ens blir det, det kankse inte ar din grej?? Att vara smal ar inte en skønhet, det ar en livsstil. Vissa gillar det , andra inte. så fråga dig inte nar du ska bli smal, utan om? vill du det? Vad ar det du vill uppnå med det? Lycka? Jag garanterar dig att smalhet inte bringar lycka, om du inte var lycklig innan så blir du inte lycklig efter tre storlekar mindre heller. Lycka sitter inte i fettet, det sitter i huvudet. Om du tror att du ar olycklig før att du vager mer an vad du vill, så har du fel,,du kanske ar bekymrad men inte olycklig øver det. Om du ar olycklig ligger det någon større orsak bakom.

Så mitt tips till dig blir att Kann inte sig stressad øver att bli smal, det innebar inte lycka och grannen Stig skiter i vilket, han gillar dig andå før den du ar inte før hur du ser ut.

Fundera øver om en smal kropp ens ar du? Att ha en smal kropp innebar inte en eller två veckors av ''nyttighets-slit'', det ar en livsstil, vissa gillar det andra inte.

''Vaga vara dig sjalv, det finns redan så många andra''